Bayona, här stannar vi ett tag.

Efter vårt pilgrimmande, tog vi oss under drygt åtta timmar i både vind och stiltje till Bayona, efter denna hamn blir det Portugal.Solen var med oss hela dagen. Eftersom vinden var svag ville gärna kapten testa genuabommmen. Det fungerade bra en stund när vi länsade. Tyvärr tröttnade bommen på att vara med på vår segeltur och ligger nu någonstans på botten i Atlanten på Galiciens kust. Vi försökte leta upp den bland vågorna, men den var snabbare än vi och sjönk. Gör inte så mycket, en sak mindre att hålla ordning på. I dag har vi cyklat i omgivningarna hela dagen. Här är mycket att se på , både från den tid då man försvarade sig från borgar med kanoner och tiden då man dyrkade helgon.
Eftersom väderprognosen visar på regn och trist motvind stannar vi nog några dagar och njuter. Ska bli skönt att vara "ledig"............

Havets pilgrimmer (med hjälp av lokalbuss)

Längst in i Ria Muros i hamnen Portosin ligger vi just nu. Anledningen att vi gått ända hit in är "suget" efter Santiago de Compostela. Med hjälp av lokalbuss med ett byte på vägen kom vi dit och vandrade runt i historiska gränder. Kapell tillägnat något helgon i " varje gathörn". Katedralen var imponerande! Jag hade trott att pilgrimsvandringens slut var ett ensligt beläget ställe på en spansk bergstopp - borde läst på bättre!
De heliga byggnaderna låg " mitt i stan" - trevligt! Vi köade en stund och vandrade ner under "huvudaltaret" i katedralen, men vi avstod från att göra korstecken. Utmed katedralens kyrkgångar var flera bås där folk biktade sig, och en helig prelat satt innaför skranket. Vi föredrog att behålla våra synder för oss själva. Efter en upplevelserik dag tog vi bussen tillbaka hem, båten välkomnade oss med värme och så småningom en god middag.Nu hoppas vi på vind så vi kan gå vidare till Bayona, efter det blir det Portugal. Men styrman/matrosen vill inte nattsegla i onödan så Ponto Verde finns som reserv.

Cabo Finisterre - världens ände. Svårt att ta kort, det belv antingen himmel eller hav.

Sonedgång i Portosin på en kvällspromenad i söndags.

Detta är en "rondellhund" i Santiago de Compostela, välkomnande breder han ut sin famn.

Torn i varierande höjd fanns det gott i Santiago de Compostela

Gamla byggnader var det också gott om.....

Den stora katedralen som framför sig har en stor stenlgad yta där det satt och låg och promenerade massa folk.

Det var inte bara sakralt, det var också gränder och liv och musik!

Galicien, Spaniens nordvästra kust.

Efter fyra dygn i La Coruna tillsammans med många andra glada överseglare kännde vi att det var dags att förflytta oss söderut igen. Nu har vi lagt upp seglingsrutter som bara innebär dagseglingar och vi har markerat elva hamnar fram till Lissabon. Kusten är oskyddad och öppen så väder och vind måste vara någotsånär.Nu är vi i Camarinas, en liten fiskeby i en av kustens alla Rias, stora vikar som går in landet. Här blåser rejält så det är skönt att vara i hamn. Byn är "genuin" och inte så turistanpassad, men här finns allt man behöver, inklusive en vacker natur. Annars är nog La Coruna ett ställe där man skulle kunna tillbringa mycket tid! en vacker stad!

Här kommer lite blandade bilder från Camaret sur Mer i Frankrike till Camarinas där vi är just nu.



Spanska mdelikatesser i Saluhallen, här finns både öron, fötter och tryne. Som tur är även fina grönsaker.

Byggnaderna i La Coruna var väldigt vackra

Ruttplanering, La Coruna till Camarinas, 48M

Några av delfinerna på Biscaya

Marina Real i La Coruna

Solnedgång första dygnet på Biscaya

Klippor utanför Frankrike, nu är vi på väg mot Biscaya

Minimal dieseltankning inför överfarten, inga fulla dunkar precis....

Stenar som var med vågorna över piren i camaret vid västlig storm och högvatten, här gällde det att ducka

Högvatten i Camaret

Väldigt mycket högvatten i Camaret, olch lågvatten på bilden nedanför....



"snickarglädje, fast i sten och betong, små byar, stora katedraler. Denna är i Crozon dit vi cyklade från Camaret



Nu har vi Biscaya bakom oss! Pust !

På plats i La Coruna, härligt! Efter två och ett halvt dygn till havs iklädda full mundering större delen av tiden var det underbart att sitta ute i sittbrunnen utan några ytterkläder.
Biscaya har hela tiden varit ett orosmoln för styrman medan kapten inte oroat sig. Till slut kom väderfönstret som vi väntat på. Det visade på mycket svaga vindar torsdag kväll ända fram till tisdagen. Vi valde att gå på fredag morgon för att vågorna skulle hinna mattas av efter onsdagens storm. Allt var väl förberett och båten sjöstuvad. Kapten stödtankade diesel för sakens skull och vi kastade loss vid halv niotiden i stilla vatten och duggregn som snart försvann. Ingen segelvind men genua och stor som stöd för motorn. Så gick det hela första dygnet. Vid frukost på dag två började kapten se lite bekymrad ut. Varför blåser det inte mer? Han kastade blickar på tankmätaren allt emellanåt. Tydligen vill han ha lite mer spänning i livet än vad styrman behöver. När det nu inte fanns anledning att oroa sig för vind och vågor kan ju alltid lite spänning skapas genom att oroa sig genom att ha minimalt med diesel. (tanka fullt är billigast i Spanien , han är lite ekonomisk...men hävdar att det inte handlar om priset utan vikten på båten som avgör hur fort man seglar...fast i denna vind gick inte att segla).
Tur har han som vanligt, när frukosten var avklarad kom vinden! Sedan var det fin segling hela andra dygnet. Jippi diesel kommer att räcka ända fram! Kapten hävdar att otur kan man ha men tur skapar man sig....inte visste jag att han kunde skapa vind, sådana gudomliga krafter. Trevligt att hitta nya egenskaper hos den man levt med i 45 år.
Detta var alltså en överfart utan dramatik. Stjärnhimmel på nätterna med Karlavagnen om babord. Delfiner i stim som dansade i discobelysningen från våra lanternor.Första natten var lite kuslig för då varnade kustbevakningen för container i vattnet och angav en position som skulle undvikas och alla uppmanades till sträng utkik. När vi kollade på sjökortet var det alldeles där vi befann oss. Då var det inte lätt att sova. Stirrande ut i det svarta havet fortsatte vi, spänningen släppte inte förrän det ljusnade vid halv nio tiden.  Fortsättningen utmed Spanien och Portugals kust ska bli dagsegling i så stor utsträckning som möjligt.

C'est f'ete aujourdi !

Vi är fortfarande kvar i Camaret sur Mer och väntar på det efterlängtade väderfönstret. I dag är här uppehåll, femton grader varmt och en vinande nordan som snart vänder till sydväst= motvind.
I dag bestod lunchen av champagne, vi firar! Det vi firar är vår 45:e bröllopsdag, vad är väl Biscaya mot det! I kväll blir det lammkotlett med tillbehör tillsammans med vår tyske, norsktalande båtgranne. Vi är några stycken som ligger här och hukar och väntar. Ibland har en del gett sig av - och kommit tillbaka några timmar senare. Vi försöker intala oss att det snart blir ihållande nordanvindar som tar med oss neråt.......

I startgroparna för Biscaya

Äntligen! Medvind! Vi lämnade Cherbourg vid två tiden på lördag eftermiddag. Vi hade noga räknat på tidvatten och strömmar för att få så snabb segling som möjligt och vi lyckades! I och för sig var det disigt och regnigt, man kan tydligen inte få allt. Vi länsade oss fram stundtals i 10 knop oftast runt 8-9. Härligt, båten plöjde fram. Vi hade redan bestämt oss för att inte stanna på Gurnsey utan försöka komma i läge för Biscaya. När vi på kvällen rundade kanalöarna och la oss på kurs där det blev mer plattläns blev seglingen lite mer "skruvande" men fort gick det. På VHF varnade Alderny coastguard för "strong winds" force 6 ongoing i engelska kanalen och kring kanalöarna. Natten var den mörkaste natt jag varit med om, det var kolmörkt och inga stjärnos eller något som lyste upp. Bara ibland kunde man se det vita skummet som forsade runt båten, men det hördes, trots att vi hör dåligt.Vi blev tvugna att reva storen vid 11-tiden, det var en upplevelse att gå upp mot vinden som då ökat till 14m/sek, det flaxade och dånade, repen for omkring hej vilt och inte kunde man se vilka rep det var. Med hjälp av ficklámpa mot segel och rep fick vi till slut ordning på det hela och var på kurs igen. Vi kom fram mycket snabbare än vi räknat med så vi hann fram till Camaret sur Mer (alldeles utanför Brest) på söndag kväll. Motorgång de sista tre timmarna, vinden dog ut för att sedan bli mot och då är järn genuan bra att ha, i synnerhet när tröttheten kommer smygande.Nu krävs gott väder och mod för att komma vidare.

Oj oj redan oktober ! Lugnt och bekvämt.

Eftersom vi bestämt oss för att inte starta i ren motvind så är vi fortfarande kvar i Cherbourg. Här är mysiga marknader med frukt/grönt och fransak lantprodukter - men man kan ju inte äta hur mycket som helst, det är kul att titta på allt utbud och alla som är där och på barerna runtomkring.Våra cyklar lovprisar vi nästan varje dag, inte minst när vi handlat och slipper kånka och bära. I tisdags hyrde vi bil och körde runt i Normandie. Det var sol och vi körde genom rena landsbygden emellanåt. Bönderna skördade, stora fält med morötter, purjolök och kål. En del gamla byar med smala gator och tätt mellan stenhusen, massa vackra blommor, inte minst hortensior som var översållade med blommor, även om en del var på sista versen.Längst ner i bukten kom vi så till Mont Saint Michel, en granitklippa i havet som börtjade bebyggas redan på 700-talet. Nu ingår den i en av Frankrikes minsta kommuner, 44 invånare. Skulle tro att de mest är munkar som fortfarande bor på klostret. Blir vi här länge till måste jag nog putsa på min franska.....

Ganska vanlig syn i hamn när vi är inne i båten och tittar ut.....

Naturligtvis hade vi cyklarna med i bilen, vi cyklade från p-platsen ut till klippön, som omgärdas av vatten när det är högvatten, här är det cirka 12 meters skillnad mellan ebb och flod.

På utsiktplats från klippön och alla vindlande gångar.